Hej och välkommen!
Jag heter Martin och springer barfota. I denna blogg samlar jag mina erfarenheter sedan starten -feb 2010.
Idag springer jag till största delen helt barfota och tränar för att till slut , någon gång klara av maratondistansen, eller kanske ännu längre!
Anledningen till att jag springer barfota är inte att jag avskyr skor, inte alls! Skor har sin funktion – att skydda fötterna mot olika terräng eller temperatur. Däremot gillar jag inte skor som stänger in fötterna i allt för stela och uppbyggda kreationer och som hindrar fotens naturliga rörlighet. Detta ger svaga fötter och kan påverka kroppen negativt.
Minsta möjliga skydd för att klara uppgiften.
…Men framför allt gillar jag att springa barfota för att det är så himla kul! Prova ska du se, av med skorna och känn dig som ett barn på nytt 
Bakgrund
I början av 2010 bestämde jag mig för att börja löpträna. Jag hade länge velat börja röra på mig inte minst för hälsans skull men i brist på idrottsintresse sköt jag det på framtiden.
Just löpning verkade vara bästa alternativet då det kan göras överallt, ingen medlemsavgift behövs och inga dyra redskap eller utrustning krävs.
Bromsklossen blev inhandlandet av löparskor. Alla vet ju att man måste analysera fötterna och ha ”bra skor” för att kunna springa, annars går det åt pipan och man får allsköns åkommer såsom knäproblem värk i leder och fötter.
I samband med detta snubblade jag över fenomenet barfotalöpning.
Till en början lät det helt absurt, springa utan skor det kan ju bara inte vara bra för kroppen! Det fascinerade mig och jag läste allt jag kom över.
I var och varannan artikel, forumtråd och blogg nämndes boken Born To Run av Christopher McDougall. Man kan säga att det var den boken som fick mig att komma igång med löpningen över huvud taget.
Boken går igenom människans historia som löpare och ifrågasätter den moderna löparskons funktion. McDougall som skadad löpare återupptäcker löpningen då han av en slump stöter på en mexikansk indianstam, Tarahumara som springer milslånga etapper i bergen endast iförda hemmagjorda sandaler – utan skador.
Här börjar hans väg tillbaka till ett mer naturligt och njutsamt sätt att se på löpningen.
hittade just din blogg och ditt barfotaprojekt när jag var inne o letade. Har länge varit intresserad av detta och höll på med det för några år sedan. Nu kom jag plötsligt igång med det igen. Ja inte att jogga, för jag har en hel del problem med mina fötter som gör att jag måste börja försiktigt. Men jag har börjat ta mina flertimmars promenader barfota och det är en fantastisk känsla! Det är visserligen rätt kyligt nu men funkar än så länge väldigt bra.
Det mesta jag läst om barfotalöpning stärker mina egna tankar o erfarenheter som feldenkraispedagog.
Hej Håkan, tack så mycket för din kommentar!
Det är alltid intressant att höra om folks upplevelser. Jag hoppas du får ordning på dina fötter och får möjlighet att börja springa!
Själv tycker jag nästan det är svårare att promenera barfota!
/Martin